13.10.08
Stockholm lurar mig alltid.
Jag blir förblindad av skönheten som ligger som en dimma över staden. Jag tänker att jag borde flytta hit en stund igen och plugga eller jobba eller något annat som man kan tänkas fylla dagarna med. Men som sagt, förblindad, för ingenting kommer ha förändrats.. Dagarna kommer fortfarande vara fyllda med ensamhet och rastlöshet utan ro.
Även om isflaken kommer gnistra över vattnet och det kommer vara vackrare än någonsin. Jag flyttade upp till stockholm för ett halvår sen ungefär, kanske t.om lite mer, jag kände ingen och alla runtomkring mig hemma i göteborg sa att dom skulle sakna mig och att jag nog skulle få det bra, och dom sa det som mamma alltid har sagt; jag var modig.
Jag har lärt mig att inte ha höga förväntningar på människor, man blir mest bara ledsen. Det var ingen som hälsade på mig förutom min mamma och pappa. Jag förstår om det är dyrt, även om jag skulle betala så mycket jag haft råd med, men det skulle varit ett miniäventyr, och lite mer energi, lite mer pepp att kämpa. Det är egentligen ingen idé att säga det här nu, att ens tänka tanken, för jag har ju lärt mig, gör jag det igen så står allt på noll, då kan det bara bli positivt.
Jag kan ändå inte hjälpa det, jag kan liksom inte sluta tänka tanken. I göteborg, en grå och regnig dag, i stockholm, en vacker miljö och ett äventyr att skydda sig från regnet under närmsta café-markis eller i någon affär i gamla stan.
Jag vet iallafall att allt jag behöver för ett äventyr är mig själv.
Sleep tight, later on!
Jag blir förblindad av skönheten som ligger som en dimma över staden. Jag tänker att jag borde flytta hit en stund igen och plugga eller jobba eller något annat som man kan tänkas fylla dagarna med. Men som sagt, förblindad, för ingenting kommer ha förändrats.. Dagarna kommer fortfarande vara fyllda med ensamhet och rastlöshet utan ro.
Även om isflaken kommer gnistra över vattnet och det kommer vara vackrare än någonsin. Jag flyttade upp till stockholm för ett halvår sen ungefär, kanske t.om lite mer, jag kände ingen och alla runtomkring mig hemma i göteborg sa att dom skulle sakna mig och att jag nog skulle få det bra, och dom sa det som mamma alltid har sagt; jag var modig.
Jag har lärt mig att inte ha höga förväntningar på människor, man blir mest bara ledsen. Det var ingen som hälsade på mig förutom min mamma och pappa. Jag förstår om det är dyrt, även om jag skulle betala så mycket jag haft råd med, men det skulle varit ett miniäventyr, och lite mer energi, lite mer pepp att kämpa. Det är egentligen ingen idé att säga det här nu, att ens tänka tanken, för jag har ju lärt mig, gör jag det igen så står allt på noll, då kan det bara bli positivt.
Jag kan ändå inte hjälpa det, jag kan liksom inte sluta tänka tanken. I göteborg, en grå och regnig dag, i stockholm, en vacker miljö och ett äventyr att skydda sig från regnet under närmsta café-markis eller i någon affär i gamla stan.
Jag vet iallafall att allt jag behöver för ett äventyr är mig själv.
Sleep tight, later on!
Kommentarer
Postat av: Norrland ;)
Då tycker jag att du ska boka in ett äventyr till Norrland. Men vänta ett par månader så snön hinner lägga sig tjock. Så kan vi ge oss ut på upptåg i kylan! Jag tror inte att Stockholm är nå vidare på vintern... Det är nog bäst på våren som när vi var där :)Puss å kram från storasyster Norrland ;)
Postat av: Liisa
Nu tycker jag att du är lite vrång mot vår fina stad. Men okej, jag förstår dig. Gör som jag - fläng iväg på spelningar lite varstans i landet, sup bort ditt minne och sov på gatorna. Även om inget av mina äventyr vart helt lyckade så är det förbannat roligt och lyser upp den trista vardagen :)
Trackback
