14.07.09
Det är massor att göra på jobbet, och jag känner mig som en lagarbetare: ALLTID REDO, som vi lärde oss i scouterna.
Känns ganska.. Bra faktiskt, att vara ensam på jobbet (eller ja, på min avdelning iallafall) och får planera och kämpa på själv, alltid lär man sig ju något om sig själv och hur man hanterar i det här fallet bl.a press och stress.
Igår så kallade min iskalla (haha, men jävligt shyssta faktiskt, jag är nog en av få i produktionen som han faktiskt skämtar och pratar ganska mycket me) chef in mig på sitt kontor och igår blev det klart, efter semestern så är jag fastanställd. Det känns så jävla bra alltså. Fan vilken vinst, jag vann över mig själv. Eller me mig själv.. Jag vet inte, men något rätt måste jag ju helt klart gjort..! Jag struntar faktiskt i om ingen annan är stolt över mig själv, för jag är grymt stolt.
19 år och fastanställd, och har jobbat två år (jubileum snart ju). Haha, låter ju som en historia jag kan berätta för mina barnbarn om mina hårda ungdomsår..
Fast jag har inte haft det så hårt tror jag, men kämpat har jag gjort, och det lönar sig, även om det inte kommer någon fastanställning ur det. Hoppet är ju det sista som lämnar människan! Fundera faktiskt på att kirra in praying hands me ett ankare iställe för kors någonstans för det.. En bild säger mer än tusen ord? Fast egentligen inte just här, men bilden passar perfa iallafall till innerbörden. Vad tänker du på när du ser praying hands? Religion? Jag tänker mest på hopp.
Idag var jag och kollade på lägenhet me förresten! Farsgubben var me, är huset precis brevid honom. Finfin etta me stort fint badrum och walk in-closet. Enda minuset är att det är typ källarplan.. Men isåfall kan jag fortsätta mitt sökande efter den perfekta lyan sen i lugn och ro. Ska iallafall ringa imorgon och säga att jag vill ha den! Shit jag börjar bli vuxen..
Jag har kommit på att min blogg är mest för norrlands guld, som jag inte pratar me så ofta. Men förhoppningsvis till sommaren! I've got praying hands..!
Puss och kram
Känns ganska.. Bra faktiskt, att vara ensam på jobbet (eller ja, på min avdelning iallafall) och får planera och kämpa på själv, alltid lär man sig ju något om sig själv och hur man hanterar i det här fallet bl.a press och stress.
Igår så kallade min iskalla (haha, men jävligt shyssta faktiskt, jag är nog en av få i produktionen som han faktiskt skämtar och pratar ganska mycket me) chef in mig på sitt kontor och igår blev det klart, efter semestern så är jag fastanställd. Det känns så jävla bra alltså. Fan vilken vinst, jag vann över mig själv. Eller me mig själv.. Jag vet inte, men något rätt måste jag ju helt klart gjort..! Jag struntar faktiskt i om ingen annan är stolt över mig själv, för jag är grymt stolt.
19 år och fastanställd, och har jobbat två år (jubileum snart ju). Haha, låter ju som en historia jag kan berätta för mina barnbarn om mina hårda ungdomsår..
Fast jag har inte haft det så hårt tror jag, men kämpat har jag gjort, och det lönar sig, även om det inte kommer någon fastanställning ur det. Hoppet är ju det sista som lämnar människan! Fundera faktiskt på att kirra in praying hands me ett ankare iställe för kors någonstans för det.. En bild säger mer än tusen ord? Fast egentligen inte just här, men bilden passar perfa iallafall till innerbörden. Vad tänker du på när du ser praying hands? Religion? Jag tänker mest på hopp.
Idag var jag och kollade på lägenhet me förresten! Farsgubben var me, är huset precis brevid honom. Finfin etta me stort fint badrum och walk in-closet. Enda minuset är att det är typ källarplan.. Men isåfall kan jag fortsätta mitt sökande efter den perfekta lyan sen i lugn och ro. Ska iallafall ringa imorgon och säga att jag vill ha den! Shit jag börjar bli vuxen..
Jag har kommit på att min blogg är mest för norrlands guld, som jag inte pratar me så ofta. Men förhoppningsvis till sommaren! I've got praying hands..!
Puss och kram
09.07.09
Jahapp, nu börjar man bli vuxen också. Ska på mitt livs första lägenhetsvisning på tisdag, pratade me en tjej på wallenstam idag. Eller ja, mitt livs första är det ju inte, däremot mitt livs första visning på mitt kanske framtida egna hem. Creepy!
Och i helgen så är mamma i åmål. på deras årliga bluesfestival. Jäla rockig morsa man har.
Poängen är iallafall att jag bor ensam, fast barnvakt då.. Eller ja, världens sötaste lilla vita pudel iallafall, men det är nästan det..! Jag lagar lunch till jobbet själv, lagar mina mackor till frukosten och packar me mig och känner det som att det flyter på ganska bra ändå. Jag trivs ganska bra ensam alltså. Vilken jävla lättnad, om jag nu skulle få ett eget ställe..
Hoppas inte linnéa läser det här innan imorgon, jag vill ju överraska henne me en mysig middag och outa något av det största som hänt i mitt liv.
Idag har varit en sådär dag på jobbet, folk har tjötat på mig och folk vill 'effektivisera' allt hela jävla tiden, men fan, är det värt att personalen krackilerar sina axlar helt för att det ska gå så jävla fort och tillverka grejer? Trött blir man.
Nu ska den här trötta lilla arbetaren gå och lägga sig i soffan och kolla klart på beck iallafall och mysa me mitt lilla får. Kanske ta mig en macka me getsmör me.. That's the new shit.
Adios!
Och i helgen så är mamma i åmål. på deras årliga bluesfestival. Jäla rockig morsa man har.
Poängen är iallafall att jag bor ensam, fast barnvakt då.. Eller ja, världens sötaste lilla vita pudel iallafall, men det är nästan det..! Jag lagar lunch till jobbet själv, lagar mina mackor till frukosten och packar me mig och känner det som att det flyter på ganska bra ändå. Jag trivs ganska bra ensam alltså. Vilken jävla lättnad, om jag nu skulle få ett eget ställe..
Hoppas inte linnéa läser det här innan imorgon, jag vill ju överraska henne me en mysig middag och outa något av det största som hänt i mitt liv.
Idag har varit en sådär dag på jobbet, folk har tjötat på mig och folk vill 'effektivisera' allt hela jävla tiden, men fan, är det värt att personalen krackilerar sina axlar helt för att det ska gå så jävla fort och tillverka grejer? Trött blir man.
Nu ska den här trötta lilla arbetaren gå och lägga sig i soffan och kolla klart på beck iallafall och mysa me mitt lilla får. Kanske ta mig en macka me getsmör me.. That's the new shit.
Adios!
07.07.09
Det är Michael Jackson-minnesstund idag och så även på tv, hela kvällen på fyran vad jag förstått.
Jag tycker det är synd, att dom gjorde det så osmakligt. Massa människor har samlats i en arena som är säkerligen lika stor som scandinavium, kanske t.om globen, fans, familj, vänner, sen rullar dom in en kista ,och jag hoppas innerligt att det inte är michael som ligger därunder, i hans urmäglade kropp i en kista i metall som liknar en buffé-vagn.
"Nu har han slutit världens ledsammaste ögon för sista gången, äntligen få vila i frid."
Helgen har jag spenderat i småland hos två finfina tjejer, gislaved närmare bestämt. I fredags var jag och en av dom på ett litet balkong-galej, himla trevligt me söta pojkar och som sen blev till intriger och allt som hör till, lördags var det premiärdopp me båda tjejerna och senare poolparty hos grannen, Intrigerna fortsätter. Har beskrivit helgen som lycka blandat me total misär. Men jag överdriver, jag verkar vara bra på det. Men lycka har det faktiskt varit, sån som gör att man ser skimmer i kanterna runt iris.
Jag hatar känslan av att någon är arg på mig, ogillar mig, jag stressar upp mig själv som fasen. Det är det som har hänt nu, när jag blir anklagad för grejer så blir jag irriterad, iallafall om dom är utan grund, Ska nog försöka hålla mig borta från sånt.. Det passar inte mig, jag mår inte bra alls. Skiter fullständigt i om människor "inte tycker det är jobbigt alls", för får dom andra att tycka att det är lite tyngre att andas så är det bara att backa.
Nästa fredag kilar jag på semester, tre hela veckor, vakna upp me solen i ögonen förhoppningsvis och ut på balkongen me morgonkaffet och melon och sola och njuta av känslorna som faller på min hud. Jag längtar!
Ciao! (kanske ses på inkbash, 28-30 augusti!)
Jag tycker det är synd, att dom gjorde det så osmakligt. Massa människor har samlats i en arena som är säkerligen lika stor som scandinavium, kanske t.om globen, fans, familj, vänner, sen rullar dom in en kista ,och jag hoppas innerligt att det inte är michael som ligger därunder, i hans urmäglade kropp i en kista i metall som liknar en buffé-vagn.
"Nu har han slutit världens ledsammaste ögon för sista gången, äntligen få vila i frid."
Helgen har jag spenderat i småland hos två finfina tjejer, gislaved närmare bestämt. I fredags var jag och en av dom på ett litet balkong-galej, himla trevligt me söta pojkar och som sen blev till intriger och allt som hör till, lördags var det premiärdopp me båda tjejerna och senare poolparty hos grannen, Intrigerna fortsätter. Har beskrivit helgen som lycka blandat me total misär. Men jag överdriver, jag verkar vara bra på det. Men lycka har det faktiskt varit, sån som gör att man ser skimmer i kanterna runt iris.
Jag hatar känslan av att någon är arg på mig, ogillar mig, jag stressar upp mig själv som fasen. Det är det som har hänt nu, när jag blir anklagad för grejer så blir jag irriterad, iallafall om dom är utan grund, Ska nog försöka hålla mig borta från sånt.. Det passar inte mig, jag mår inte bra alls. Skiter fullständigt i om människor "inte tycker det är jobbigt alls", för får dom andra att tycka att det är lite tyngre att andas så är det bara att backa.
Nästa fredag kilar jag på semester, tre hela veckor, vakna upp me solen i ögonen förhoppningsvis och ut på balkongen me morgonkaffet och melon och sola och njuta av känslorna som faller på min hud. Jag längtar!
Ciao! (kanske ses på inkbash, 28-30 augusti!)
