17.02.10

Jag vet inte vad det är med mig idag, jag får tårar i ögonen för nästan allt. Satt och kollade på The Hills förut när jag käkade tacos och två av tjejerna där satt och grät över deras förlorade vänskap och jag märkte hur jag själv var nära att gråta, haha. Sen kollade jag på Vänner, det avsnittet där Chandler ska fria till Monica, som är så himla fint, så jag satt med tårar i ögonen och log stort.
I slutet, när eftertexterna rullar in och det förlovade paret står och dansar till någon fin ballad så kom jag att tänka på när jag stod på pappas fötter när jag var liten, eller han höll mig i famnen och vi dansade, den låten jag kommer ihåg tydligast är "lay back in the arms of someone" med Smokey. Vi stod i vårat lilla vardagsrum på den lilla ön vi bodde på och dansade medans mamma satt i soffan och min bror höll väl på med något annat. Så grymt mysiga minnen.. Synd man inte kan resa tillbaka en stund och dansa lite till.

Jag kom att tänka på en sak härromdagen, en utav dom mäktigaste grejerna jag vet är när man kollar på någon kampsport (den enda jag sett live är MMA, så ja, det då, tex) och innan dom ska upp i ringen så spelas det en låt som dom själva valt och dom går och boxar i luften och strålkastarna riktade på dom och inget annat. Vilka känsla alltså.. Och jag ska också avslöja att mitt enda nyårslöfte är att börja med kickboxning, så jag har lyckats drömma mig ganska långt bort och redan kommit på vilken låt som skulle spelas när jag ska upp i ringen.
The Offspring - youre gonna go far kid! Fyfaaaan vilken låt, vilken känsla, vilken grej. Ouufff!
Jag vet förresten inte varför jag har snöat in så mycket på just kickboxning, jag tyckte det var kul första gången jag provade på det bara, men jag har inga planer på att börja tävla, så alla som är rädda om min näsa eller så kan vara lugna. Jag börjar bli som min bror tror jag.. Blir nästan besatt av något man tycker är coolt.
Jag kan se kickbox-ellen framför mig, i tandskydd, stora röda boxningshandskar, röda glansiga shorts och en grå hoodie, stå och boxa i luften.

Men man måste få lov att drömma!
(och jag tror för första gången att jag avgett ett löfte jag kan hålla, från nyår till nästa)
Adios amigas!

RSS 2.0