imtherealfrankenstein

Jag har hela tiden tänkt att jag har sån tur att jag har jobb, att det rullar på, att jag kan spara till saker och att jag kan tänka ut vad jag vill göra. Men jag har blivit för bekväm, gå till jobbet i pjamas nästan och dras med i stämningen som är där = bitter. Jag har inte haft en bra vecka, jag har varit grinig nästan varje dag när jag kommit hem på eftermiddagarna, jag orkar inte bara massa negativa människor runtomkring mig. Jag har iallafall blivit räddad till verkstaden av våran handy-man Johnny där jag har fått hjälpa till lite och till och med fått mina egna handskar klädda med mitt namn. )Jag har blivit handy-man-lärling!)
Jag har iallafall kommit fram till en sak; det är massa saker jag vill prova på så jag behöver inte komma på än hur jag ska jobba i resten av mitt liv, bara jag får tummen ur och börjar någonstans.
Jag och johnny hade iallafall en mysig morgon, han är (icke att förglömma) sångare i ett blues-band, så vi hade lite blues-morgon i verkstaden och han sjöng och shaka med lite. Och imorgon var det tänkt som elvis-morgon!

Det var en som sa en gång att mitt liv verkar vara som poesi (jag älskar kommentaren!), men jag tror det är för att alla speciella ögonblick stoppar jag ner och sparar i en liten burk och jag älskar dom där ögonblicken. Jag tror att jag är en sån som uppskattar dom små sakerna.

See you later, alligator.