imtherealfrankenstein

Det är så konstigt det där med röster, dom påverkar en så mycket. Vissa gör en lugn, vissa får hjärtat att hoppa upp i halsgropen när dom når ens trummhinnor och vissa får en att le. Idag när jag hörde en av mina favoritröster i världen så tårades ögonen, så jag stod på jobbet som en kärlekskrank idiot och torkade tårar och log.
Men det var bra, fast när man saknar en person mycket och hör dennes röst, så.. Värker det i en. Så idag värker det nog lite här och där och mitt i hjärtat, Men det är underbart sen när värken och saknaden går över och man får kramas igen.

Jag älskar dom där rösterna som man hittar ibland, som man kan ringa och lyssna på när man gråter ögonen ur sig men försöker ändå stabilisera rösten, och som när man sen blir lugn när man hör. Det finns få sånna, jag har iallafall inte haft många. Men vissa bara.. Blåser bort paniken som ibland kommer ungefär samtidigt som mörkret faller.

Sen dom där rösterna, som får hjärtat att stanna, som får en att börja stamma och stanna på gatan för att lyssna noga och analysera varje ord. Egentligen, det finns för många sånna, men jag tycker att vi skippar dom för man ska inte prata med sånna överhuvudtaget.

Idag är jag lite av en poet har jag märkt, det kanske är regnet och dom mörka molnen som har fått mitt huvud att slå slint.
Eller så är det den där fina rösten från imorse.. Jag har nog ändå ganska tur, som har både en röst som jag älskar att höra och som får mig att le, och en röst som jag älskar och som gör mig lugn,

Enjoy tomorrow!