25.02.09
Jag har legat hemma sjuk hela veckan och varje dag när jag går upp så tycks jag ha blivit sämre. Jag vet inte vad det är jag har åkt på, men hostar och snuvar och yrar gör jag. Och hostar ännu mer. Och äter glass och kollar på tv, det är ungefär det jag gör på dagana. Det går faktiskt läskigt fort.
På fredag börjar den efterlängtade tatueringsmässan i trollhättan och där jag skulle träffa en efterlängtad vän, men det blev ändrade planer så nu får jag öva på det jag tjötat om, att spendera tid me mig själv, eller ja, att lära mig tycka om att göra det. Så på lördag tar jag en heldag, eller iallafall så länge jag pallar, och åker till trollhättan och knallar omkring där och hoppas och ber för att jag inte ska stöta på någon som jag.. Inte alls är i skick för att stöta på. En arbetskompis ska förmodligen tatuera sig där och då så lite sällskapp finns det ju!
Appropå det, jag satt en andra gång i några timmar och filade på rosen på armbågen hos min trevliga tatuerare felicia på buzzstop (alltid ett nöje) i fredags och nu börjar färgen flaga som fasen. Vet inte riktigt hur glad min mor kommer bli på mig när hon ser att det ligger färgskap i soffan (där jag spenderar hela mina dagar nu för tiden)..
Nu blir det nyponsoppa med gräddglass och sex and the city för hela slanten!
Adios.
22.02.09
Jag, min bror, min syrra och hennes kille blev bjudna på middag + elvis(x3)show av pappa igår, en riktig helkväll med andra ord. Fan klart man är förväntansfull när man ska och lyssna på elvis men jag kunde ju aldrig tro att även jag skulle överväga att propagera för att han faktiskt lever. Det var tre killar som hade inriktat sig på 50's, 60's och 70's.
Han som höll takterna från 50-talet såg ut som elvis, rörde sig som honom, sjöng som honom, pratade som honom. Det var så jävla creepy, det var liksom elvis som stod där framför oss. 60's var sådär, han avslöjade sig ganska tidigt att han inte var the real deal, men 70's var fenomenal (liksom 50's, om det inte framgick i beskrivningen.,). Jag blundade och det var elvis aron presley jag lyssnade på. Det var.. Fantastiskt, det går inte att beskriva.
Jag och pappa satt och skreksjöng hela kvällen och grät om vartannat.
Det är kul att det är mycket att se fram emot nu när allt annat bara är tråkigt.
Jerry williams, tina turner, stockholm, mötley crue, tatueringsmässan meltdown, tatueringsmässan expo, tatuering.
Det är väl i slutändan drömmar som håller människan vid liv, utan drömmar - inget hopp, eller?
Jag har blivit sjuk nu, så jag försöker undvika att hosta ut mina lungor, men i brist på annat kanske det sker.
Laters!
14.02.09
Även om ingen lyssnar på ens historier eller läser ens berättelser så älskar jag att berätta och jag vill hitta på så mycket mysiga grejer som bara går. Det finns så mycket som jag vill göra, det finns så jävla mycket drömmar som virvlar runt i skallen på mig och det finns bara en sak i världen som kan stoppa mig egentligen: pengar.
Jag tänkte faktiskt skriva både sällskap och tid, men utan sällskap kan jag klara mig och tid kan man alltid ta sig. Lite svårare att.. Ta sig pengar. Änna.. Men jag sparar och jag drömmar varje dag medans dagarna flyter på.
Jag kan knappt bärga mig tills sommaren kommer, jag har både gubb- och truckerkeps nu, ligga i gräset och dricka öl och kvällspromenader och chilla omkring på stan i alla små söta kjolar. Jag tänkte på det förut när jag var ute med hunden, egentligen borde jag satsa på att ta körkort nu i vinter/vår så att jag har det till sommaren, då kan dom som vill chilla med ner till typ skåne. Typ Tyskland och autobahn hade jag nog inte vågat mig på än, inte första året me körkort isåfall. Men man kan ju dra till Danmark och köpa öl och semestra lite med. Om inte annat så raggar man upp någon som chaufförar en runt i skåne och tar tåget till sommar-Köpenhamn. Och tar flyget till Norrland. M-m-m.
Det är en stjärnklar vinterkväll ute och fingertopparna fryser till is. Ändå vägrar jag att ha vantar på mig.
Jag plågar mig själv, lite ironiskt att jag just på alla hjärtansdag sitter och kollar på gamla kärlekar.
Usch och fy och adios.
05.02.09
Det är så konstigt egentligen hur man i efterhand kan komma ihåg allt när syftet inte var att iaktta när man träffades.
Men det är kanske så när man saknar någon som man bryr sig om och tycker om, man.. saknar allt, liksom, hela paketet.
Jag sitter och kollar på lite gamla bilder, det var en person som kom att bli som ett litet skyddsnät från vardagslivet för mig, han hade en del tatueringar, och en gång när vi låg i soffan och kollade på film så tittade jag på alla linjer och smågrejer och jag kommer liksom ihåg exakt hur dom där tre små pyttestjärnorna satt.
Jag blir inte besatt av människor, men har man inte fått ett avslut på någonting så är det fortfarande inte färdigt och då kan man inte sluta undra vad fan som hände. Och varför tror man alltid att det är man själv som gjort något? Varför kan man inte bara inse att det är den personen som har seriösa (!) problem och sen gå vidare?
Vissa kan det säkert, men inte alla.
Jag kan inte sluta bry mig så fort när jag knappt har fått levnadstecken.
Inte med havsblå genuint snälla ögon.
Så nu sitter jag bara här och undrar fortfarande.. Hur kan man göra så mot en annan människa, bara.. sluta bry sig?
Adios.
02.02.09
Det finns egentligen så mycket att säga till alla, men jag orkar inte få fram ett ljud, och jag vet inte hur jag ska formulera mig för att ingen ska känna sig anklagad. Hur ofta vill man anklaga människor man älskar? Kanske om dom har dödat ens hund.. Men inte så mycket annars faktiskt. Jag känner mig bara ouppskattad. Jag tror människor blir bekväma me att ta emot, tar saker för givet, men om man ger så ger man ibland för att få tillbaka litelite och man tröttar ut sig själv, slänger sina sista krafter som ord till andra. Jag vet inte vad jag ska göra bara, jag står still och tänker. Orkar inte riktigt göra något just nu.
På fredag åker jag och min bror och mor till köbenhavn över helgen, ska bli så himla mysigt att dels komma bort lite och upptäcka en annan fin stad, och att dessutom få göra det me familjen. Det är inte ofta man umgås så mycket så tätt nu när alla bor på olika ställen.
Imorse när jag skulle klippa bort ett irriterande snöre från en tröja innan jag och mamma for iväg till jobbet så brännde det till i nacken och sedan dess har jag haft jätteont. Jag kan knappt titta upp, kan inte vrida huvudet åt höger. Det gör ont i axlarna, nacken, skulderbladen. Med andra ord, i could use a little time of from work.
Jag ska ansöka om ledighet hos chefen imorgon tänkte jag.. Och få lite ordning på saker och ting.
Vart börjar man me det?
Ciao.
