05.01.09
Det känns som att jag är med i en film idag.
Imorse vaknade jag hos min bästa vän efter gårdagens filmkväll, tassade upp och fixade iordning mig så gott det gick med gårdagens smink fortfarande på mig och trassligt hår. Sen åkte jag iväg till en kompis, som jag inte hört av på två dagar och vars mobil även varit avstängd så länge, för att se om han levde. Väl där knallade jag in på närmsta affär och köpte ett kort (hittade inget papper eller något att skriva på) och skrev några rader. Sen startade projekt komma in i värmen: ingen av portarna in till uppgången var öppna. Jag väntade ute i en halvtimme, om inte lite mer, och frös häcken av mig (i göteborg är det c:a 6 minus nowadays), tills det till slut gick ut två tjejer från porten jag skulle in i, och jag sprang som en galning för att hinna fånga dörren. Jag hann. Sen var det ingen hemma i lägenheten och det var svart som natten, så jag damp ner kortet och sprang ut igen och till spårvagnen.
Hade det här faktiskt varit en film, en lite romantisk sådan, så skulle jag somnat i trappuppgången medans jag väntade och sedan skulle han hitta mig där när han kom hem och ta in mig och värma mig och laga en fin middag till mig.
Men jag somnade inte, och han kom inte hem, och jag väntar fortfarande på levnads-tecken.
Jag får nog sluta bry mig så mycket om människor, jag kan inte stå ute och bli sjuk (jag blev faktiskt sjuk imorse) varje gång någon inte hör av sig. Men å andra sidan, vad är det för fel på er människor, hör av er?!
Imorgon ska jag och linnéa, a.k.a bästa vän och en av hennes polare och som jag klickade med på nyår, hinka margaritas på texas longhorn och prata tatueringar och boka tid hos en kompis som hemmapular.
Jag är ledig hela januari, minst, och det känns så jävla härligt. Jag har inte varit ledig mycket det här året.
Jag ska ta hand om mig själv, mysa med folk som jag har och inte har träffat förut, tatuera mig (x 2?) och lämna in cv.
Förhoppningsvis ska jag dra iväg en sväng till norrland och hälsa på norrlands guld.
Ha det bra, och glömm inte att visa uppskattning till folk som betyder.
Laters!
Imorse vaknade jag hos min bästa vän efter gårdagens filmkväll, tassade upp och fixade iordning mig så gott det gick med gårdagens smink fortfarande på mig och trassligt hår. Sen åkte jag iväg till en kompis, som jag inte hört av på två dagar och vars mobil även varit avstängd så länge, för att se om han levde. Väl där knallade jag in på närmsta affär och köpte ett kort (hittade inget papper eller något att skriva på) och skrev några rader. Sen startade projekt komma in i värmen: ingen av portarna in till uppgången var öppna. Jag väntade ute i en halvtimme, om inte lite mer, och frös häcken av mig (i göteborg är det c:a 6 minus nowadays), tills det till slut gick ut två tjejer från porten jag skulle in i, och jag sprang som en galning för att hinna fånga dörren. Jag hann. Sen var det ingen hemma i lägenheten och det var svart som natten, så jag damp ner kortet och sprang ut igen och till spårvagnen.
Hade det här faktiskt varit en film, en lite romantisk sådan, så skulle jag somnat i trappuppgången medans jag väntade och sedan skulle han hitta mig där när han kom hem och ta in mig och värma mig och laga en fin middag till mig.
Men jag somnade inte, och han kom inte hem, och jag väntar fortfarande på levnads-tecken.
Jag får nog sluta bry mig så mycket om människor, jag kan inte stå ute och bli sjuk (jag blev faktiskt sjuk imorse) varje gång någon inte hör av sig. Men å andra sidan, vad är det för fel på er människor, hör av er?!
Imorgon ska jag och linnéa, a.k.a bästa vän och en av hennes polare och som jag klickade med på nyår, hinka margaritas på texas longhorn och prata tatueringar och boka tid hos en kompis som hemmapular.
Jag är ledig hela januari, minst, och det känns så jävla härligt. Jag har inte varit ledig mycket det här året.
Jag ska ta hand om mig själv, mysa med folk som jag har och inte har träffat förut, tatuera mig (x 2?) och lämna in cv.
Förhoppningsvis ska jag dra iväg en sväng till norrland och hälsa på norrlands guld.
Ha det bra, och glömm inte att visa uppskattning till folk som betyder.
Laters!
Kommentarer
Trackback
