imtherealfrankenstein

Nu är det snart juni, och dagarna, veckorna, månaderna bara springer förbi.
Det kanske är som alla som har några år på nacken säger trots allt, livet kanske går ganska fort ändå.
Det kanske är nu man ska börja leva lite mer, vara en livsnjutare fullt ut. Men vart börjar man då?
Hade gärna jobbat stenhårt några månader och sparat pengar och bara dragit iväg me någon. Men där är ett problem, med någon, men vem? Känner inte många som 1, har möjighet att spara ihop massa pengar och framförallt inte till resor, 2, vill till samma destinationer som jag. Min bästa kompis har massa planer på att resa hit och dit och hjälpa världen lite på vägen att bli bättre, hon är modig. Jag är bara rädd att man blir mer ensam i en annan stad, där har man inte ens sin familj, speciellt inte på andra sidan klotet. Jag får ta mig en funderare på det..

Det där med att jag är så omotiverad, jag har faktiskt tagit ett litet tag i det. Jag har köpt en liten silvergrå anteckningsbok me en krans på, det är som min schema-bok nu. Jag skriver upp vad jag borde göra vilka dagar, och då är det ju bara att göra det.
Förra veckan städade jag energin ur mig helt! Städade flera hela eftermiddagar, och nu ser mitt sovrum ut som en liten väg till himmlen.. Eller nåt åt det hållet.

Det är faktiskt till några olika ställen i sverige jag vill till me.. Lite upp och ner faktiskt. Mest upp..

-Vad händer nu?
-Ingenting, bara resten av våra liv.
-Är det allt?
-Ja, det är allt.

*ridån går ner*

Jag har just sminkat min finaste tjej till hennes bal ikväll, hon blev grymt vacker, förmodligen snyggast på stället sen! (Ja även här hemma då alltså, haha.)

Jag har kommit på vad som är fel me mig.. Jag är så sjukt omotiverad. Fast jag vet iförsig inte varför jag är det, men ändå. Jag orkar inte städa, orkar inte fixa, orkar inte söka jobb, orkar knappt sätta upp mig på semesterveckor, orkar inte boka in resor, orkar inte planera för senare, orkar inte jaga runt på folk och se om planera fortfarande är på.
Det där med städning och fixa iordning allt jag stökar till hemma och fixa me mitt rum och grejer.. Alltså, jag tror jag är naiv bara, hoppfull kanske. Jag tror att jag sitter här och väntar på att dom ska ringa från boplats och säga att jag har fått en lägenhet, så det känns liksom onödigt att fixa iordning allt. Stackars mamma. Men, ah jag vet inte, jag är nog bara naiv, tror att det är enkelt att få någonstans att bo själv i göteborg. Går sådär va. Har iallafall c:a 85 lägenheter nu som jag sökt. Hoppet är ju det sista som lämnar människan!
Linnéa tror att jag är inne i en sån period, där man inte orkar och bara känner sig omotiverad, jag hoppas det är så. Annars kommer jag ju aldrig få nå gjort här.
Ska iallafall få städat bort sminket som är i hela köket innan muschan kommer hem.

Det är ju så mycket jag vill lära mig, så jäkla mycket jag vill kunna och är intresserad av.. Men jag vill bara kunna det, inte lägga ner massa energi på att lära mig. Det funkar oftast inte sådär jättebra. Men så är det.. Iallafall nu..

Hoppas planerna för idag går igenom iallafall och blir av, är trött som fasen på att människor 1. avbokar me dåliga ursäkter, 2. skiter i att höra av sig, 3. bara snackar en massa och inte gör slag i saken.
Så är det, igår var jag riktigt trött på människor. Hade planer med tre pers, alla avbokade efter att jag hört av mig samma dag, när dom alla tre sa att dom skulle höra av sig dagen innan, i torsdags. Men idag blir nog bättre! Jag är mer uppåt me. Det har börjat bra!

Ciao!

Det märks att det börjar bli vår, så många fina grabbar i snickarbrallor! Mums! (haha det är mitt nya ord som beskriver mina känslor till vissa saker väääldigt bra!)

Idag har jag varit i stan en sväng och köpt present, min bästa vän fyller år om två dagar. Efter att jag såg "meet joe black" i förrgår så är jag lite rädd nästan för att inte kunna göra en dag till en fin födelsedag. I filmen så ordnar anthony hopkins (huvudkaraktären)s dotter en jättefin och stor fest till honom på hans 65-års dag, och plötsligt tänkte jag "men.. jesis, vad ska jag göra för pappa när han fyller 60 om 1½ år?!" Galet. Jag får väl försöka köra på som jag vanligtvis gör, låt det komma från hjärtat. Jag fyller 20 samma år som min far fyller 60 alltså.. Hoppas det blir ett stort partaj kanske på sommaren! Synd att vi fyller så jäklans långt ifrån varandra bara. Eller ja, jag i april och han i december.. Jo, det är ett ganska bra tag. Hans 50-års fest vart iallafall.. Top noch! Heh.

På torsdag som sagt, födelsedagsfirande (allt fler verkar vilja ha mindre grejer för sig, måste medge att jag är en av dom, även om man känner att det är lite speciellt hela dagen) och fotbollsderby ifk - gais. Åååh heja gais!
Ska bli sjukt kul. Kanske ska öla lite me pappa och hans kompisar innan. Och brorsan kanske.
Så imorgon är sista arbetsdagen för veckan, Känns super! Ska bli så skönt att få sin efterlängtade sömn och sovmornar.

Vad är det förresten för fel på grannar? Våra under oss stör sig så sjukt mycket på oss, vi har bott här i lite mer än ett år och mannen i familjen har redan varit uppe två gånger, + att han klagat till föreningsordföranden fick jag reda på idag.
Vi är typ dom tystaste, lugnaste och snällaste grannar man kan få. Enligt honom får man inte tvätta på söndagar (det är typ den officiella städ-dagen?!) och inte stänga ytterdörren på morgonen när vi går. Jag tycker så synd om mamma, hon är typ helstissig och vågar inte låta överhuvudtaget. Sen en dag när jag kom hem från jobbet så sa hon "HAH jag har tvättat två tvättar idag och klockan är över åtta!" haha.

Så, ännu ett spännande inlägg från mitt händelserika liv! Höhö
Adios amigas!

RÄTT LÅT VANN IGÅR! I'm in love with a fairytale! (also known as alexander rybak, mums!)

Jag har numera två favoritfilmer i hela världen, en som ingen känner till och.. Eller nä förresten, två som ingen känner till.
Min nummer ett, som har toppat sedan jag var ganska liten; Vägen ut, helt underbar fängelsefilm med peter haber, shanti roney och viveka seldahl (listan kan göras lång).
Och numera även; Meet Joe Black, med anthony  hopkins och brad pitt, en underbar men sorglig film! Men när man sitter där i soffan och gråter ögonen ur sig så kan man inte hjälpa det lär leendet på läpparna alltså. Åh så fin den är!
Jag har fått nyvunnen respekt för brad pitt sen jag såg mordet på jesse james. Han är underbar!

Min tatuering på foten börjar läka och jag kan äntligen knyta skorna ordentligt. Trodde ett tag att den var infekterad men det är väl bara ett utsatt ställe. Men den flagar på bra!
Imorgon ska jag kanske ta en fika (/öl) me en ny bekant och sedan sova hos min bästa vän.
Dagarna rullar på och nästa vecka är det bara tre arbetsdagar, så inga klagomål kommer från min sida!

(Norrland, jag har semester dom två sista veckorna i juli, är det några dagar du har över så säg till! hade gärna hälsat på!)

Puss på er (om ni inte drygar!)

I fredags så fastnade jag me magkramper i soffan och dessutom framför tv:n. Jag zappade förbi tv4 sport (som vi fått me boxen, yay) och hittade zone fc, mma, dessutom den matchen vi var och såg live i liserbergshallen! Så jag såg några lustiga figurer där i publiken (ringside och allt) bakom buren precis vid grinden. Vi såg väldigt fokuserade ut!
Så jag kollade på matchen än gång till och eddy bengtsson, bergatrolls-klassen (dom som är för stora och tunga för att väga in, tror det är från 120 kg och uppåt) var överlägsen verkligen. Det stod att han och hans moståndare var lika långa, 189 cm, och verkligen inte! Eddy var ungefär ett halvt huvud längre, och mycketmycket större. Han väger nog mer än 130 som det stod.. Iallafall! Det var coolt som fasen att se honom i action, när han brottades och det var matcher i göteborg så var jag för liten för att gå me, så pappa tog bara me min bror. Den killen iallafall, han och hans pappas fötter band jag och min bror under köksbordet när vi var små, vi brottades i trädgården på ön jag kommer ifrån och jag och eddy skulle gifta oss när vi blev stora (typiskt att sånna löften inte är skrivna i blod..). Det är lite spännande hur det kan gå.. Men fina barndomsminnen blev det iallafall tillsammans me två små jättar!
Det var det jag hade att säga om mma, förutom att jag faktiskt tycker att det är intressant att titta på (där förvånade jag mig själv t.om).

Jag har haft en bra dag, har det ganska ofta nu för tiden. Förutom att det är tråkigt på jobbet.
Jag är fortfarande pepp på att träna, men det blev inge idag för min partner in crime var sjuk, och då ska man inte anstränga sig. Men (det kommer alltid ett men me solskenshistorier..?) så fort jag kommer hem och kolla mail och olika sidor me gästböcker och annat så blir jag typ.. Arg. Inte arg kanske men, fundersam, irriterad. VARFÖR är folk dryga av ingen orsak?! Varför slutar folk bara skriva helt plötsligt när man skrivit varje dag ett tag och det är just det som blir en solglimt i vardagen?! Irriterad och fundersam och.. arg.. blir jag..
Jag vill skriva och vara arg, men jag är inte bra på sånt, jag vet att det inte är okej. Jag gör inte sånt. Jag skriver inte och är arg.  Men.. ÅÅÅÅH FOLK!
Behövde bara på ur mig det.. Inte okej! Jag ska skaffa alkolås på telefonen fast vardagslås, så man inte kan skriva och ångra det senare. Eller så kastar jag telefonen åt helvette..

Ha det bra.

Pratade just me min bror, vi  ska hem till storasyrran imorgon och fira henne och jag sa att jag kanske kommer lite sent för att jag har tatueringstid och jag vet inte när vi blir klara. (Ska fortsätta på min livsnjutare på tossingen, kommer bli helt fenomenal och massor av pain!) "Jag funderar på att tatuera en skiffnyckel över handen" säger han, och så sa jag att jag också gärna hade kirrat händerna. "Men det är ju förjävla fult på tjejer. ser ju jättedumt ut." ... Orka människor ibland.
Vad skulle skillnaden vara om tjejer eller killar gjorde det?! 
Jag hatar fördommar, speciellt såna som kommer från ingenstans. Det vill säga, att grejer skulle bli sämre bara för att det handlar om tjejer. Att tatuerade människor är lite värre än alla andra är ju faktiskt en fördom som kommer från back in the days. Förr var det ju bara kåkfarare och sjömän som hade det, den lite stökigare klubben, men det är ju inte så nu.
Det handlar inte om det som är utanpå huden utan det som finns innuti. (Sålänge det inte provocerar någon, men gör det det och man har satt det till allmänhetens beskådan av egen vilja så kanske det inte finns så mycket innuti ändå.)

Jag har en såndär tråkig dag då man vill lägga sig ner och.. Inte behöva tänka mer.
Skulle åkt till gymmet idag igen iallafall.. Typiskt. Kanske på söndag innan gais-matchen.
Tror jag drar och köper pizza istället och lägger mig i soffan och kollar på någon film me ingo eller muhammed ali.
Eller beck.

Laters.

Idag efter jobbet så stack jag och tränade, järnet fanimig! Go-go-go-go ellen!
Jag cyklade en mil, 40 min utan något messtopp me massmordet i falun om mattias flink i lurarna (jag har blivit en riktig sucker på dokumentärer), sen tränade jag benen så att dom vek sig när jag reste mig och magen så att jag fick panik! Inte okej me mjölksyra. Men efteråt är det mumma!
Jag har blivit galen, jag har börjat snacka me en kille som tränar thaiboxning (nej jag ska inte börja me sånt!) och är därmed hyffsat jäla fit, jag har blivit helt inspirerad att träna. Hoppas att det håller i sig alltså för såhär har jag nog aldrig känt innan! Hatar egentligen träning, denna vidriga sysselsättning! Men det är ganska chill att bara sitta och cykla och tänka och lyssna på bra grejer samtidigt. Att hitta något man tycker är helt okej verkar vara knepet,

Sen när jag kommit hem; lagar morgondagens lunch till mig och mamma och blev därvid helt inspirerad återigen, men den här gången av att börja laga mat och prova olika grejer och kryddor och stuff. Haha jag känner inte igen mig!
Sen fixade jag disken och hunden! (inte fixa som i att '..ta hand om..', utan mer gå ut me och ge mat och fixa tassar och sånt!

Så, alla vänner, det här ska fanimig firas, JAG BÖRAJR BLI VUXEN!

Nighty!

Idag har varit en lite speciell jobb-dag!
Vi tillverkar ju utlösare till livvästar och livflottar på vårat företag, vi är alltså inom sjösäkerhet.
Så idag fick vi lite nyare gå på en liten kurs i evakuering av fartyg. Denna övning gick ut på att man skulle klättra ner som i ett rör av nät, såg ut nästan som en enorm hummertina och ner i en öppen livflotte. I vanliga fall, om det händer något på riktigt som gör att man måste evakuera så antar jag att man puttar ut dom där vita boxarna på kanterna av fartyget ner i vattnet så att flottarna som ligger i löser ut sig och sen hänger ner dom där 'strumporna' (som dom tydligen kallas), så att man kryper in direkt i flottarna och ut på havet.
När vi hade kravlat oss ner i hummertinorna (så att man inte bara skulle trilla genom hela så var det som små våningar, så man fick sixsaka mellan sidorna) så kom vi ut på en stor flotte, där vi konstaterade att det är långt att kravla ner, speciellt me en fet flytväst på sig! Stena-färjorna är väl ungefär.. 30 meter höga? Från däck är det ju man börjar svinga sig ner. Jag hade inte velat vara med om att evakuera en sån stor båt me så mycket folk på en kall och mörk natt!
Men våra produkter kan man iallafall lita på, ehe. Sen kom räddningstjänsten och bogserade in oss till hamnen igen.

Efter idag så är jag lite sugen på att utbilda mig till skeppare.. Då är man ju iallafall en del i hamn me. Sjöman hade jag som sagt provat på om jag vart kille.. Vi får se, en sak som är säker är iallafall att jag har saknat havet, och den där lukten av salt och vind gör mig lugn.

Adios, camrades!

where do we go now, where do we go? sweet child o' mine


Jag vet inte riktigt.. Vad gör man nu? Jag funderar så det knakar på vad jag vill göra.
Som sagt, hade det varit en ganska bra värld vi levt i och ganska fina hav att segla över så hade jag velat prova på sjömans-livet. Jag har alltid älskat havet, bodde ju granne me det förr, eller snarare omslingrad.
Men det stryks nog från listan alltså.. Bilmekaniker? Hade jag kunnat något så hade jag försökt få praktik någonstans, men ingen tar in någon som inte kan hjälpa till me något.. Hm..

Jag ska nog köpa upp mig på lite mer finkläder, så om det blir en arbetsinterlvjuv någongång så har jag en fin skjorta eller sådär att ta på mig. Jag är helt splittrad idag, vad märkligt det känns.  Jag vill skriva "ELLER?!" efter varje mening.
Hade kunnat sitta och bara spotta ur mig hur mycket tankar och förklaringar till dom, som helst.

Jaaag.. Jag förstår inte vad det är som gör att vissa i en grupp tex kommer att hålla ihop mycket bättre än andra, om man klickar. Jag har aldrig förstått vad det är me mig som gör att människor inte orkar hålla fast.
Jag kanske borde sluta skrika HERE I AM, ROCK YOU LIKE A HURRICANE där jag går på gatorna, då kanske någon hade vågat. Ibland känner jag bara att jag vill ge allt, men jag vågar nästan aldrig. Jag blir nog inte arg eller så för att dom inte gör detsamma tillbaka, jag är nog mer rädd att dom inte ska förstå att jag gör just det, ger allt.

Det är sommar iallafall, och jag får gå i mina efterlängtade små linnen.
Ciao.