imtherealfrankenstein

Nu är det snart juni, och dagarna, veckorna, månaderna bara springer förbi.
Det kanske är som alla som har några år på nacken säger trots allt, livet kanske går ganska fort ändå.
Det kanske är nu man ska börja leva lite mer, vara en livsnjutare fullt ut. Men vart börjar man då?
Hade gärna jobbat stenhårt några månader och sparat pengar och bara dragit iväg me någon. Men där är ett problem, med någon, men vem? Känner inte många som 1, har möjighet att spara ihop massa pengar och framförallt inte till resor, 2, vill till samma destinationer som jag. Min bästa kompis har massa planer på att resa hit och dit och hjälpa världen lite på vägen att bli bättre, hon är modig. Jag är bara rädd att man blir mer ensam i en annan stad, där har man inte ens sin familj, speciellt inte på andra sidan klotet. Jag får ta mig en funderare på det..

Det där med att jag är så omotiverad, jag har faktiskt tagit ett litet tag i det. Jag har köpt en liten silvergrå anteckningsbok me en krans på, det är som min schema-bok nu. Jag skriver upp vad jag borde göra vilka dagar, och då är det ju bara att göra det.
Förra veckan städade jag energin ur mig helt! Städade flera hela eftermiddagar, och nu ser mitt sovrum ut som en liten väg till himmlen.. Eller nåt åt det hållet.

Det är faktiskt till några olika ställen i sverige jag vill till me.. Lite upp och ner faktiskt. Mest upp..

-Vad händer nu?
-Ingenting, bara resten av våra liv.
-Är det allt?
-Ja, det är allt.

*ridån går ner*