10.09.09
Borde ju såklart skrivit nå på den 'stora' dagen igår (09.09.09), men som det blir ibland så är jag ute lite för sent.
Jag har funderat på att flytta till London eller Köpenhamn.. Eller Nangiala. Vet någon om det går plan dit från landvetter? Får kolla upp det.
Såklart blir det inte någon flytt inom snar framtid iochmed att jag är fastanställd nu och tänkte jobba ett tag till och tjäna lite pengar och få vara med att dela bonusar när dom kommer och faktum att jag faktiskt trivs rätt så bra på jobbet nu. Just nu så har vi en praktikant uppe, Petra från down-floor (vi sitter ju på vinden, jag och joakim) och har det trevligt och dricker kaffe på arbetstid, och tom vid arbetsplatsen.. Jag vet, vi är dåliga människor, men samma dag (eller möjligtvis dagen efter) att min 'handledare' sagt att kaffe i produktionen är no-no numera så tyckte produktionschefen att jag skulle hämta lite café americano (vanligt me lite mjölk i bara, men hade jag inte velat ha mjölk i så hade nog ingen tvingat mig) så fort jag gäspade. Men å andra sidan tycker han om mig, så jag kanske får lite förmåner. Det bästa me det är att jag aldrig fjäskar för någon, några tycker tydligen om mig ändå. Vilket är roligt!
Jag har för stort hjärta för mitt eget bästa har jag kommit fram till, kan man krympa det på något sätt?
Bli som dr Karev i Greys anatomy och stänga av helt och gå runt och vara arg jämnt? Fast det är ju mer ellen att gå runt och vara glad jämnt.. Jag har märkt det appropå det, att när jag ser folk som är sådär nästan märkligt glada ut så funderar jag på om det är som för mig, någon slags försvarsmekanism för att dölja dom blanka ögonen.
Det här blev ett väldigt långt inlägg men det är ju skriva som är min terapi så.. Äh det är ju min blogg så screw you guys!
Iallafall, jag vet inte om jag brainstormat om det här innan, men jag vill verkligen hoppa fallskärm. Fan tänk dödsångesten man har innan man hoppar från planet, och undra vad man tänker sekundrarna innan, och tänk lyckoruset när magen pirrar sönder i luften och hur ful och lycklig man är med fladdriga kinder! Jag har planer för sommaren som kommer 2110..
Leaving with mistery, amigos.
Jag har funderat på att flytta till London eller Köpenhamn.. Eller Nangiala. Vet någon om det går plan dit från landvetter? Får kolla upp det.
Såklart blir det inte någon flytt inom snar framtid iochmed att jag är fastanställd nu och tänkte jobba ett tag till och tjäna lite pengar och få vara med att dela bonusar när dom kommer och faktum att jag faktiskt trivs rätt så bra på jobbet nu. Just nu så har vi en praktikant uppe, Petra från down-floor (vi sitter ju på vinden, jag och joakim) och har det trevligt och dricker kaffe på arbetstid, och tom vid arbetsplatsen.. Jag vet, vi är dåliga människor, men samma dag (eller möjligtvis dagen efter) att min 'handledare' sagt att kaffe i produktionen är no-no numera så tyckte produktionschefen att jag skulle hämta lite café americano (vanligt me lite mjölk i bara, men hade jag inte velat ha mjölk i så hade nog ingen tvingat mig) så fort jag gäspade. Men å andra sidan tycker han om mig, så jag kanske får lite förmåner. Det bästa me det är att jag aldrig fjäskar för någon, några tycker tydligen om mig ändå. Vilket är roligt!
Jag har för stort hjärta för mitt eget bästa har jag kommit fram till, kan man krympa det på något sätt?
Bli som dr Karev i Greys anatomy och stänga av helt och gå runt och vara arg jämnt? Fast det är ju mer ellen att gå runt och vara glad jämnt.. Jag har märkt det appropå det, att när jag ser folk som är sådär nästan märkligt glada ut så funderar jag på om det är som för mig, någon slags försvarsmekanism för att dölja dom blanka ögonen.
Det här blev ett väldigt långt inlägg men det är ju skriva som är min terapi så.. Äh det är ju min blogg så screw you guys!
Iallafall, jag vet inte om jag brainstormat om det här innan, men jag vill verkligen hoppa fallskärm. Fan tänk dödsångesten man har innan man hoppar från planet, och undra vad man tänker sekundrarna innan, och tänk lyckoruset när magen pirrar sönder i luften och hur ful och lycklig man är med fladdriga kinder! Jag har planer för sommaren som kommer 2110..
Leaving with mistery, amigos.
Kommentarer
Trackback
