imtherealfrankenstein

Det va grymt längesen jag skrev nu, har väl tappat det lite kanske, men det är ganska roligt att gå tillbaka efter ett tag och läsa sina gamla inlägg.

Jag och två småläningar va på west coast riot, det var ju visserligen över en månad sen nu, men grymt jäkla bra det va. Det enda som inte va bra va att det blåste en del och att jag hade klackskor på mig.. Som jag stod och plågade mig i i 12 timmar... Men vi såg flogging molly och vi såg dropkick murphys iallafall! Sjuuuukt bra!
När floggings kom ut på scen så försvann vinden ut till havs igen och molnen skingrade sig så solen kunde komma fram. Helt grymt.

Jag vet inte riktigt vad som har hänt mer alltså.. Inget stort tror jag. Har fixat håret, har varit i helsingborg i helgen. Tre dagar kvar nu, sen har jag semester igen, två veckor till. På fredag drar jag och pappa till lysekil och kollar på våra favoriter - boppers, yeehaaa, och på lördag ska jag på Stefan andersson och lyssna på lite visor om gamla göteborg.
Nästa vecka, i början där någongång så tänkte jag faktiskt ge mig ut på egen hand, är så sugen på irland, så jag tror jag flyger över till dublin då och tar bussen till någon liten by därifrån. Det är vad jag vill iallafall! Hoppas det blir så.
Och veckan efter det så blir det stockholm hela veckan, och den avslutas med sonisphere. Iggy pop, iron maiden, alice cooper och *trumvirvel* mötley crue! Jag kan inte riktigt fatta att det är sant än. Men glad är jag som fasen!


adios

Jag har tänkt på en grej.. Jag gör faktiskt det ibland! Jag lovar.
Alla förtjänar väl att kunna titta sig i spegeln och tänka "det är precis såhär jag vill se ut" och "fan vad nöjd jag är"? Så har jag iallafall känt ibland när jag har fixat mig lite extra, eller gjort något jag har velat göra ett tag, färga håret, klippa mig eller ba fått till det bra helt enkelt. Varför kan vissa människor inte bara låta andra se ut som dom vill? Alla har ju rätt att känna sig som sig själv i sitt utseende. Alla gillar inte att ha skjortor och kavaj eller svarta lackskor. Varför nu just det har blivit accepterat och sett som "fint"?
Jag älskar att människor ser så olika ut, det är ju därför det är kul att kolla sig om på stan, eller sitta på ett café och bara iakta folk. Det är ju fan inte för att skratta åt dom som man gör det iallafall, åtminstone inte jag.
Tycker bara det är så fånigt, alla borde se sig i spegeln och känna "det här är jag, grymt fin".
Ett litet inlägg från ellen, världens äldsta 20-åring! Hah.

Nu är det vm-uppehåll i allsvenskan, grymt tråkigt. Fan vad jag älskar när det är igång alltså!
Jag har aldrig varit så intresserad, eller hängt me så mycket som jag gjort den här säsongen. Jag vill inte att det ska ta slut! Iförsig är det ju nästan vinter då, kan ju vara det också.. Men jag älskar gemenskapen, att man kan sitta och prata med okända människor och ha det riktigt trevligt. Jag älskar ramsorna, passionen och allt engagemang som människor lägger ner. Förutom alla urlöjliga supporter-bråk då vill säga!
Jag och pappa har gått på nästan varje match hitills, vi har det så himla mysigt. Kollar bara på varandra när något har hänt på planen och då är det precis som att vi kan läsa varandras tankar.
Åh, det är ändå härligt när man brinner för något, nästan vad det än är.

Det är sommar ute nu förresten! Så himla härligt, äntligen ut ur sitt ide.
Vi har nog världens bästa vd på jobbet, han tog med alla till smögen i torsdags att sova där en natt. Vi fiskade, seglade, käkade tre-rätters middag, öppen bar = alla blev skitpackade. Men fan va trevligt vi hade det!
Och så premiärbadade jag i havet, och sen drack vi öl och badade badtunna.
Jag är förälskad i smögen!

Take care!

I lördags så var jag på thaiproffsboxnings-gala, helt grymt coolt! Jag hade plats på ringside, så hade det varit nå blod så hade jag känt lukten på det avståndet. Gick själv, som jag brukar göra när det är kampsport som gäller, men det gör ingenting, jag trivs. Jag satt och drack öl och smsade lite med en kille som nog är den enda jag känner som också gillar sånt. Det satt två killar brevid mig, en av dom vart från stockholm och tränade tydligen thaiboxning själv, så där fick jag lära mig alla regler och hur domarna dömmer poäng. Sen blev jag även inbjuden att komma till stockholm och träna lite med honom, -91 kg, jämn match med andra ord..

Jag har hittat min grej nu, jag är så jäkla fascinerad.
Idag tränade jag första passet på ungefär 150 år.. Iallafall väldigt längesen! Det vart grymt jobbigt, men det vet man ju, men allt jag tänkte på va "nya röda boxningshandskar" och "kom igen ellen, sånt här måste du orka på boxningsträning!". Jag har aldrig tänkt så innan, jag har varit en quitter vad det gäller träning, men nu har det hänt något. Jag är så jäkla motiverad! Allt jag kan tänka på är arenan och offsprings - "youre gonna go far kid"..


När jag kom hem i lördags så skickade en killkompis ett klipp på eddy bengtsson som hade kört en match i ryssland mot mma-mästaren och ryssen emilianenko. Han sa när han skickade det att "det är inte säkert att du vill se den.. den är inte så farlig direkt, men grymt obehaglig", och det var verkligen skitmärkligt. Emilianenko fick in en träff i huvudet på eddy, såg inte ut att vara speciellt hård eller ens prick på ett överdrivet känsligt ställe, men eddy bara rasar in i repet. Helt livlös ser det ut som, en 130kg mma-fighter, han dyker ju inte för ingenting?
Smsade vårt lokala radioprogram imorse och sa att dom skulle ringa honom, men dom fick inte tag på honom.
Jag är un poco orolig!


Adios.

Det är egentligen 24:e nu, klockan är över tolv, men det slutade vara natten när man fyllde tolv år tror jag.

Nu är jag 20. Det känns bra tror jag, inte så stor skillnad. Än. Jag har inte varit på systemet, har inte varit på någon krog med 20-årsgräns. Än. Fick en flaska vin av mamma, och märkligt nog tyckte jag det va gott, så jag har inte behövt gå till systemet än. Det känns lite läskigt att gå dit själv första gången, jag kommer nog se ut som en vilsen liten tjej, dom kommer tro att jag har falsk-leg eller nå för att jag nog kommer se så nervös ut.


Imorgon ska jag gå på thaiproffsboxnings-gala i göteborg, och jag är så jääääkla pepp! Fy fasen vad kul. Jag såg inte att det var proffs förrän jag köpt biljett och då blev jag desto gladare! Trodde inte ens det var tillåtet i sverige, men tydligen.

Jag börjar komma i ordning i min lägenhet, pinsamt nog, nästan fem månader efter att jag flyttat in.. Illa!
Men det är ju till mitt försvar första lägenheten, så man har ju varjen gardiner, tavlor eller nå andra prydnads-prylar sedan innan (förutom en svart spargris med en diamant-döskalle som jag fått av linnéa när jag fyllde år en gång).

På tisdag, den 27:e är det nytt tatueringsprojekt som jag och felicia drar igång, den här gången på vaden. Det kommer bli huuuuuur bra som helst! Det är hemligt tills vidare, men appropå det så saknar jag min lilla pudel..

Sleep tight!

Imorgon fyller jag 20, och det känns nästan overkligt.
Det var ju alldeles nyss som vi satt och pratade om att vi snart fyllde 18 allihopa och kunde gå ut på krogen. Sen slutade nästan alla krogar med 18-årsgräns och höjde till 20-23, och man kunde ändå knappt gå ut.
Efter imorgon kan jag gå till systemet, och gå ut på iallafall dom flesta krogarna.
Imorgon är det ju måndag och det är örebro-gais, så då kan vi ju inte fira (förutom möjligtvis om det går bra på plan), så jag och familjen ska gå ut och käka om några timmar istället, på min favoritrestaurang Texas longhorn.
OCH jag får t.om äta efterrätt dagen till ära! Som jag har längtat efter bar-b-q ribs och molton chocolate cake efteråt. Jag kommer nog få sockerkick av den högre graden, jag har ju inte ätit något godis, kakor, chips, glass, kakor eller bullar på tre månader och nästan två veckor nu. Sen första januari that is. Men efter idag återgår jag till det igen. (Man får äta vad man vill på sin födelsedag och iochmed att den firas en dag i förväg så.. yay!)

Tiden går så sjukt fort och jag börjar få lite ångest.
Börjar trappa upp träning kombinerat med långpromenader varje dag och hopprep hemma.
Har stor lust att åka till thailand och träna.. Undra vad jag har fått den idén ifrån, men fan va härligt. Kombinerat med sol och bad!

Grattis på födelsedagen till mig i förskott då!
Ciao.

I måndags hade jag kanske världens bästa dag, nu är ju det sex dagar sen men jag har inte orkat ta mig in på datorn och skrivit. Jag vet inte varför den var så bra faktiskt, jag var bara jätteglad. Jag vaknade och var inte trött alls, sen fortsatte dagen bara bra. Jag lyssnade på massa underbara pods som jag har fixat in i min nya ipöd, där dom pratade om musikaler och framförallt om min favorit alla kategorier, the phantom of the opera. Sen satt jag bara hela dagen och drömde mig tillbaka till sommaren 06 när jag och mamma var i london och såg phantom live, förmodligen något av det häftigaste jag sett. Då började jag planera lite på en ny london-resa, det blir förmodligen london istället för los angeles (jo jag vet, ungefär samma sak...), jag kommer nog ändå inte ha sparat ihop pengar till en usa-resa till hösten. Resten av veckan vart sådär, bråk på jobbet nästan varje dag, men det kändes som att det var okej ändå, för måndagen var så jävla bra. Det fick vara värt det helt enkelt.

Idag har jag varit ute på en långpromenad med bella, som flyttade in till mig igår igen, och det är helt underbart väder ute. Det är vår i luften, även om det är snö på marken.

Jag har kommit på att för mig är det viktigt att ha något att se fram emot. Inte nödvändigtvis en resa man ska göra om ett år när man har pengar, eller till sommaren, men att bara ha något litet att se fram emot hela tiden, som ligger nära i tiden. Sånt är värt att lägga pengar på. MMA i slutet av månaden, tatuering i mitten av månaden, musikevenemang i maj och juni, födelsedag i april, födelsedagsfest i maj. Det är en del iallafall, och det absolut bästa med det: på dom flesta grejerna ska jag gå själv, vilket innebär: ingen kan förstöra kvällen. Då menar jag inte att bli för full och börja skrika eller något, utan mer (som har hänt många gånger) dra sig ur i sista sekund.

Nu ska jag gå bort och handla lite, ska nog köpa våfflor.. Mhh.
Ciao!

Jag vet inte vad det är med mig idag, jag får tårar i ögonen för nästan allt. Satt och kollade på The Hills förut när jag käkade tacos och två av tjejerna där satt och grät över deras förlorade vänskap och jag märkte hur jag själv var nära att gråta, haha. Sen kollade jag på Vänner, det avsnittet där Chandler ska fria till Monica, som är så himla fint, så jag satt med tårar i ögonen och log stort.
I slutet, när eftertexterna rullar in och det förlovade paret står och dansar till någon fin ballad så kom jag att tänka på när jag stod på pappas fötter när jag var liten, eller han höll mig i famnen och vi dansade, den låten jag kommer ihåg tydligast är "lay back in the arms of someone" med Smokey. Vi stod i vårat lilla vardagsrum på den lilla ön vi bodde på och dansade medans mamma satt i soffan och min bror höll väl på med något annat. Så grymt mysiga minnen.. Synd man inte kan resa tillbaka en stund och dansa lite till.

Jag kom att tänka på en sak härromdagen, en utav dom mäktigaste grejerna jag vet är när man kollar på någon kampsport (den enda jag sett live är MMA, så ja, det då, tex) och innan dom ska upp i ringen så spelas det en låt som dom själva valt och dom går och boxar i luften och strålkastarna riktade på dom och inget annat. Vilka känsla alltså.. Och jag ska också avslöja att mitt enda nyårslöfte är att börja med kickboxning, så jag har lyckats drömma mig ganska långt bort och redan kommit på vilken låt som skulle spelas när jag ska upp i ringen.
The Offspring - youre gonna go far kid! Fyfaaaan vilken låt, vilken känsla, vilken grej. Ouufff!
Jag vet förresten inte varför jag har snöat in så mycket på just kickboxning, jag tyckte det var kul första gången jag provade på det bara, men jag har inga planer på att börja tävla, så alla som är rädda om min näsa eller så kan vara lugna. Jag börjar bli som min bror tror jag.. Blir nästan besatt av något man tycker är coolt.
Jag kan se kickbox-ellen framför mig, i tandskydd, stora röda boxningshandskar, röda glansiga shorts och en grå hoodie, stå och boxa i luften.

Men man måste få lov att drömma!
(och jag tror för första gången att jag avgett ett löfte jag kan hålla, från nyår till nästa)
Adios amigas!

jag har upptäckt ett helt grymt, nytt band! The baseballs heter dom, många har nog hört deras underbara covers nu, och shit vilken gladmusik det är. Det är verkligen ellen-musik. Iallafall en av killarna som sjunger där låter som elvis, och jag tänkte på det förut.. Han blir ju inte hyllad idag, han har den där underbara mjuka men ändå coola rösten som elvis hade, men den revolutionen som elvis gjorde då, inom musiken, den har ju liksom redan passerat på något sätt. Lite konstigt ändå.. Men tur att det musik-kriget startade, annars hade vi ju nästan inte haft någon bra musik idag alls. Imorgon kommer ida och ema me, efter jobbet och dtannar tills söndag. Sjuuukt mysigt! Nu ska jag nana. Adios!

Nu är det måndag igen, och redan första dagen är jag så trött så att jag var tvungen att sova middag.
Jag längtar efter en sak nu, jag har nästan bara en sak i skallen om dagarna; LOS ANGELES. (the city of angels, i'll fit perrrfect!) Jag ska åka dit själv, förhoppningsvis till hösten, men jag blev så jäkla sugen att åka bort några veckor och vara borta över min 20-års dag, jag vet inte riktigt varför.
Jag kom på en sak härromdagen, eller kom fram till snarare och jag kan stolt meddela: mission completed.
Jag har äntligen lärt mig att trivas me mig själv, i mitt sällskap och det som kan hända nu är att det slår över och jag blir en enstöring. Men det tror jag inte, jag är för social och pratglad för det. Men det är så skönt att inte ha problem med att vara ensam. Jag har skaffat mig någon slags rustning också som håller människor på lite avstånd, bra eller inte, jag vet faktiskt inte. För mig känns det ganska skönt iallafall.
Jajuste, los angeles var det! Jag har tänkt att kolla in stan, hälsa på kat en sväng kanske i hennes studio (hähä, och hoppas att hennes pojkvän är där) och sola och bada. Och shoppa och äta god mat på uteserveringar förstås.
Det blir nog dock ingen tatuering hos kat, även om dollarn är låg så behöver vi ju inte överdriva. En deposition på en 'vanlig' tatuering ligger på 500 dollar (i sverige på 500 kr) och ett porträtt på 1000 dollar, det är helt sjukt.
Dessutom lär det dröja ytterligare ett halvår för resan + tatuering där, det känns inte värt det helt enkelt.
Jag har ju hittat min favorit felicia i min hemstad.

Snart kommer lönen iallafall och då blir det att leva lite mer normalt, kunna gå på bio och köpa lite nya blusar som jag sett. Nya gråa jeans också. Och mat, haha. Dessutom kan jag köpa lite lådor och sånt till lägenheten så det kan bli lite mer ordning och målet är ju ett hem jag trivs me, men det har börjat bra!
När jag var ute me hunden igår så gick jag förbi mitt fönster och kollade in lite mellan persienn-gliporna, det första jag tänkte på var att det faktiskt såg mysigt och hemtrevligt ut.

Nu ska jag snart fixa lunch till imorgon.
Over and out!

(Har nog inte, som dom flesta andra, vant mig vid att det är 2010 än.)

Igår kom jag hem från gislaved, har haft en kanonhelg verkligen. Jag trivs i den där lilla hålen me några av dom finaste människorna jag träffat. Jag gav födelsedagsbarnet ett presentkort på hennes första (iallafall en del) tatuering, hon blev lika förvånad och glad som jag hoppats på! Kommer bli kanon, äntligen blir körsbären av!

Idag blev det övertid, 12-timmars-pass. Det är jobbigt såklart, man blir ganska slut, men jag gillar känslan. Jag kanske låter lika jobbig som folk som snackar om att dom tränar hela tiden (sånt ger iallafall mig ångest) men jag tycker om att känna att jag har gjort någonting, kommer hem vid åtta och är trött som fasen, sätter på mig mina brillor och slår på tv:n en stund och är ganska nöjd me mig själv. Det händer ju faktiskt inte alltför ofta! Sorgligt nog.
Det kommer bli en hel del övertid nu det närmsta, iallafall en dag till den här veckan och förmodligen en del nästa (och veckan efter det och blaaablaaabla), speciellt när vårat nyaste stjärnskott snart slutar. Shit det kommer bli tomt, det har börjat en asgo kille som sitter där uppe me oss, nu är vi iallafall tre outsiders på övervåningen.

Det är konstigt det där, när man förlorar någon, mister någon på riktigt, som att det närmsta man kan komma personen är genom ett namn på en sten i en minneslund, det är så overkligt. Iallafall för mig, iallafall nu. Det känns som att något i mig har försvunnit, det känns som att något saknas, en saknad kanske det är som är i bröstet. Jag borde nog gå och lägga en till av dom vackraste rosor jag någonsin sett vid hennes namn. Jag har tre tatueringar för henne, den senaste på bröstet, som jag började på innan begravningen blev klar för fyra dagar sen, och den blev jääättefin! Riktigt vacker.
Iallafall, det finns nog dom som tycker att jag är jättelöjlig me det här med tatueringar och visa min kärlek och saknad genom dom. Pappa sa en gång "jag har er, mina tre barn i hjärtan, jag behöver inte ha er på armen" och jag förstår hur han tänker. Det är svårt att förklara, jag skrev en dikt (dikt klingar så dumt nuförtiden, det är som att man går omkring osminkad jämnt och dricker rödvin och sitter hemma i en mörk lägenhet me bara några tända ljus) om det för ett bra tag sen nu, men den gången kom orden verkligen till mig. Jag kunde liksom förklara det där så att det i princip blev begripligt. Kanske får publicera den här framöver, om någon ens läser vill säga, haha.

I vilket fall är det skönt varje gång att få skriva av sig lite! Och nu har jag gjort det.
Ciao!

Nytt år och nya löften att bryta!
Jag har köpt ny telefon, en jääättemysig liten handdator. Har alltid velat ha en mobil me tangentbord, and shes got it (oh baby shes got it).

Jag har upptäckt ett grymt nytt band me, några danska grabbar som kallar sig för the baseballs. Dom gör covers av nya låtar i rockabilly-stuk, och en av dom låter nästan som the king himself. Helt grymma. 

Nu börjar min lägenhet likna ett hem på riktigt, 'vardagsrummet' är i princip klart, har köpt ny tv-bänk och hyllor.
Igår hade jag dessutom bott här i en månad. Det går fort alltså.. Därav kan man ju förstå att åldersnojan redan kommit.. Iallafall! Jag är så förbannat trött nu på nästan allt och alla i den här stan, så jag tänkte dra till staterna till hösten. Fick lite pengar av pappa i julklapp (min första check faktiskt) och dom tänkte jag försöka utöka lite under året och sen dra iväg på semester, helt själv (blir även det min första). Är sugen på los angeles, ligga på stranden, sitta och käka på uteserveringar, kika in och hälsa på kat von d och hoppas att hennes man är där, shoppa lite och bara spana in stan och njuta av att jag kommer närmre min dröm.

För övrigt så ska jag fortsätta på min chestpiece imorgon, ska bli jättetrevligt att tjöta lite me felicia igen, och få min nya fina klar äntligen. Funderar på att prova en kille som heter jonas me, han har öppnat en ny studio och ve och fasa, den ligger på gatan jag bor på.. Faaarligt. Haha fast det är väl tur då att dom flesta studiorna inte har drop-in.

På fredag ska jag dra till gislaved och fira min snövit som fyller 20 idag, himla mysigt!

Nu får jag väl återgå till sysslorna här hemma, för vad är väl en bal på slottet..

Adios!

Nu bor jag nästan i ett hem igen!
Det börjar bli lite ordning här nu, bara några kartonger kvar att packa upp, men måste köpa mer förvaringsmöbler.. Planering som gäller! Jajuste, och nästa lön..

Igår var jag och pappa och köpte en ny tv till mig, fina senaste modellen av sony. Tydligen blir tv:ar omoderna så fort man går utanför affären me dom så det var väl tur kanske att jag köpte senaste modellen då..
Så var vi på ikea också, köpte ett barbord till köket och jäättefina barstolar i skinn. Pappa hatade dom, jag älskar dom. Så idag har vi (han..) snickrat ihop det och det är så fiiiint! Börjar faktiskt känna mig hemma. Inatt sov jag dessutom som en liten grävling, vilket jag har haft lite svårt för dom senaste nätterna. Man är ju ovan att sova utan mamma i rummet brevid och utan mitt lilla fluffmongo som alltid sover me mig i sängen, så att sova lite oroligt är väl inte konstigt egentligen.
Imorgon ska jag jobba igen för första gången på en vecka, har varit sjuk och sen helg och nu flytt och jag måste erkänna: jag är inte pepp. Jag hade velat gå i ide i min fina lägenhet i några veckor till. Men snart kommer ju jul och nyår och då är jag ju lite ledig iallafall.
Längtar som fasen tills jag kan ha hem folk och bjuda på vin och ost och middag. Köttgryta eller nå.. Mums.

Jajuste, tog ut min dermal anchor också förra helgen, hade slitit halvt ut den när jag skulle dra av mig en tröja, så den gjorde bara ont. Lite tomt är det, men det läker bra. Ovan bara att inte behöva vara försiktig längre, haha.

Jag och mamma hann boka biljetter till jerry underbara williams tills på lördag, sista dagen, sista showen, så nog kommer det bli fantastiskt! Han är en av mina idoler faktiskt, och dom har jag fan inte många av.


Natti, natti!

Jesis vad mycket som händer! Fast ändå inte, på nå sätt. Det är mycket stora grejer, men för lite grejer i vardagen. Ändå känns det som att det är fullt upp hela tiden, märkligt.

Idag iallafall, så ställde hela familjen väckarklockorna på ungefär åtta, och sen drog flytten igång!
Jag åt för lite till frukost kände jag och vart helt slut. Men när vi skulle flytta ut allt från lägenheten i mölndal så vart det ju dessutom två trappor upp så det blev en del spring. Fina grabbar man har iallafall som bidrar me sina biologiska orättvisor! Haha. (Lite fusk att dom är starkare av naturen än tjejer..) Nu bor jag på bottenplan och dessutom helt själv. Det är bara jag nu, och varannan vecka min lilla vita pudel också, som kamouflerar sig så himla bra i min fårpläd! Men det är fint.. Jag trivs redan här, nu när vi fått in mina grejer och t.om upp en hel del.
Fast det är ganska tomt nu när mamma och hunden försvann. Grabbarna försvann ganska snabbt efter att vi flyttat in alla grejer, dom är nog inte så mycket för det där me att småplocka. Sen bjöd jag på inflyttningspizza och mamma har ordnat jättemycket för mig, vet inte hur jag ska klara mig. Lite mat har jag, dator och en stor säng har jag, korsord och aschberg & fylkings fräckis-bok, haha. 19 snart 90!
Japp japp, nu bor man helt själv alltså. Jag börjar bli stor nu.. Läskigt. Men himla kul sen när det börjar likna ett hem mer än att en bomb smällt till här i närheten.
Jag ska få en platt-tv i inflyttningspresent av pappa, han är himla fin. Det är lite jobbigt sånt tycker jag, när folk köper grejer till en, men det är bara att tacka och ta emot tror jag.
Längtar tills om ett tag när jag ska köpa boxningssäck me matchande handskar, och självklart ett par glansiga shorts till, och stå och slå lite här hemma. Ska sätta upp krok och hänga upp när jag vill träna lite.

Aw, haha kom att tänka på när jag var hos ema i gislaved för två veckor sen, så skulle vi sova och så tog hon fram två gosdjur och tittade på mig och sa "joel (hennes pojkvän) tycker inte om när jag har dom här, men jag vet att du tycker det är okej, så jag lägger dom mellan oss", sötnosen! Tittar nämligen upp en extremt hårig vit apa ur en flyttkartong här som har samma uppsyn som min lilla hund.. Haha. Får kanske krama den inatt då.

Långt inlägg! Long time, no see!
Adios amigas.

Nu är det två dagar sen. I måndags 06.08.
Jag hade varit sjuk en vecka och i måndags skulle bli första dagen på jobbet på ja, en vecka. Jag gick upp som vanligt och gjorde mig iordning och käkade och allt och knallade bort till busshållplatsen. Jag brukar skicka godmorgon-sms så jag kollar telefonen då och då även på morgonen om någon mer har vaknat. Och när det bara var några minuter kvar tills bussen skulle komma så tog jag upp telefonen, såg att jag hade fått sms från pappa.
Sen sprang jag hem och grät och när jag kom till porten så hörde jag att någon mer var i trappan så jag drog på mig min stora luva. Jag mötte mamma i trappan, och jag glömmer aldrig händelseförloppet. "Nej, ellen..".
Sen gick jag in och la mig i sängen och det kändes som att jag skulle gå sönder och jag trodde jag skulle brinna upp. Jag var så varm och tårarna brände mer och det var då som hela världen gick sönder.
Hela världen brakade samman 06.08 när den finaste människan i världen somnade in. Min farmor.
Så dom två senaste dagarna har jag umgåtts me mina syskon och min fina pappa.
Jag försöker vara glad för farmor, hon slipper ha ont mer, det gör bara så ont i bröstet och jag känner mig ihålig.

Jag har inte fattat att hon inte finns mer, inte förrän jag började skriva det här inlägget.. Men ändå.. Det går inte att förstå.. Inte än iallafall.

Ta hand om er. Jag ska försöka ta hand om mig och familjen.