26.10.08
Jag sitter i soffan, halvdåsig och börjar bli sjuk, en mörk söndagskväll och funderar. Vad ska jag göra nu?
Var ska jag börja? Vad vill jag göra? Man blir fan inte klokare desto mer man funderar på det.
Jag tänker så konstigt ibland, jag har kommit på att hur dåligt något ändå var, så saknar man det när man förlorar det.
Som när en pojkvän gör slut med dig i ett halvseriöst förhållande, du visste att det inte skulle funka och du var inge vidare kär heller, men när dommen faller så beklagar du dig och blir likt förbannad lite nere. Eller så intalar man sig det iallafall.
Det är en kille, låt oss kalla honom R, denna killen har jag pratat med ett tag nu, lite varje dag och jag blir glad av att prata med honom. MEN sen när vi lägger på så är det som om dommen faller och jag får smått panik, vi tjabblar en del och mycket missförstånd har varit och fler lär det bli, vi pratar inte alltid samma språk, men jag tycker om honom. Jag har tänkt att, det kommer inte funka i ett förhållande, vi är för olika, men när dommen kom så blev jag ledsen.
Jag förstår inte ens varför.
Det finns nog saker man aldrig kommer förstå när det kommer til en själv.
Jag får fortsätta arbeta, som den stora tänkare jag är! Haha,
och hoppas att det här jäla viruset bryter ut snart så att jag kan bli frisk till helgen.
Chip och hej
Var ska jag börja? Vad vill jag göra? Man blir fan inte klokare desto mer man funderar på det.
Jag tänker så konstigt ibland, jag har kommit på att hur dåligt något ändå var, så saknar man det när man förlorar det.
Som när en pojkvän gör slut med dig i ett halvseriöst förhållande, du visste att det inte skulle funka och du var inge vidare kär heller, men när dommen faller så beklagar du dig och blir likt förbannad lite nere. Eller så intalar man sig det iallafall.
Det är en kille, låt oss kalla honom R, denna killen har jag pratat med ett tag nu, lite varje dag och jag blir glad av att prata med honom. MEN sen när vi lägger på så är det som om dommen faller och jag får smått panik, vi tjabblar en del och mycket missförstånd har varit och fler lär det bli, vi pratar inte alltid samma språk, men jag tycker om honom. Jag har tänkt att, det kommer inte funka i ett förhållande, vi är för olika, men när dommen kom så blev jag ledsen.
Jag förstår inte ens varför.
Det finns nog saker man aldrig kommer förstå när det kommer til en själv.
Jag får fortsätta arbeta, som den stora tänkare jag är! Haha,
och hoppas att det här jäla viruset bryter ut snart så att jag kan bli frisk till helgen.
Chip och hej
23.10.08
Jag har säkert redan sagt det, men jag älskar dom där små ögonblicken i vardagen (jajuste, dom jag förvarar säkert i en liten burk i min ficka).
Igår så var jag, min far och min bror och hälsade på farmor på hemmet och jag har inte sett farmor skratta så hjärtligt på många år nu. Då ler man lite extra utan att ens tänka på det, då värmer det i hjärtat.
Sen på hemvägen när pappa körde hem mig så lyssande vi på Jerry Williams (annars brukar det bli elvis och allsång) och han har gjort en version på john lennons working class hero, himla fin låt iallafall. Jag är så stolt över mina män, mina working class heros. När man tänker efter i sånna ögonblick, så blir man extra stolt och extra orolig att något ska hända, eller bara tanken på att farsgubben och storebrorsan ska förstöra sig totalt.
Idag så kom jag över min rädsla att göra fel inför andra, min jobbstorebror (jag har det nog ganska bra ändå) skulle visa mig ett nytt moment, nu när jag fyllt 18 så får jag plågas som alla andra, och det gick sådär för mig.. I början förstås, nu är jag pro, men att bara kunna le åt att man kan göra så fel ibland.
Imorgon är det fredag och den gamle cowboyen på jobbet har fyllt 60, så det ska tydligen bli räktårta och lättöl till lunch!
Ptja, jag har det nog ganska bra ändå.
Men som sagt, dom där små ögonblicken som så lätt blir till en poetisk rad i min röda sidenbok på hyllan brevid sängen, eller varför inte i en dagbok på internet?
Howdy, foaks!
Igår så var jag, min far och min bror och hälsade på farmor på hemmet och jag har inte sett farmor skratta så hjärtligt på många år nu. Då ler man lite extra utan att ens tänka på det, då värmer det i hjärtat.
Sen på hemvägen när pappa körde hem mig så lyssande vi på Jerry Williams (annars brukar det bli elvis och allsång) och han har gjort en version på john lennons working class hero, himla fin låt iallafall. Jag är så stolt över mina män, mina working class heros. När man tänker efter i sånna ögonblick, så blir man extra stolt och extra orolig att något ska hända, eller bara tanken på att farsgubben och storebrorsan ska förstöra sig totalt.
Idag så kom jag över min rädsla att göra fel inför andra, min jobbstorebror (jag har det nog ganska bra ändå) skulle visa mig ett nytt moment, nu när jag fyllt 18 så får jag plågas som alla andra, och det gick sådär för mig.. I början förstås, nu är jag pro, men att bara kunna le åt att man kan göra så fel ibland.
Imorgon är det fredag och den gamle cowboyen på jobbet har fyllt 60, så det ska tydligen bli räktårta och lättöl till lunch!
Ptja, jag har det nog ganska bra ändå.
Men som sagt, dom där små ögonblicken som så lätt blir till en poetisk rad i min röda sidenbok på hyllan brevid sängen, eller varför inte i en dagbok på internet?
Howdy, foaks!
20.10.08
Det är så konstigt det där med röster, dom påverkar en så mycket. Vissa gör en lugn, vissa får hjärtat att hoppa upp i halsgropen när dom når ens trummhinnor och vissa får en att le. Idag när jag hörde en av mina favoritröster i världen så tårades ögonen, så jag stod på jobbet som en kärlekskrank idiot och torkade tårar och log.
Men det var bra, fast när man saknar en person mycket och hör dennes röst, så.. Värker det i en. Så idag värker det nog lite här och där och mitt i hjärtat, Men det är underbart sen när värken och saknaden går över och man får kramas igen.
Jag älskar dom där rösterna som man hittar ibland, som man kan ringa och lyssna på när man gråter ögonen ur sig men försöker ändå stabilisera rösten, och som när man sen blir lugn när man hör. Det finns få sånna, jag har iallafall inte haft många. Men vissa bara.. Blåser bort paniken som ibland kommer ungefär samtidigt som mörkret faller.
Sen dom där rösterna, som får hjärtat att stanna, som får en att börja stamma och stanna på gatan för att lyssna noga och analysera varje ord. Egentligen, det finns för många sånna, men jag tycker att vi skippar dom för man ska inte prata med sånna överhuvudtaget.
Idag är jag lite av en poet har jag märkt, det kanske är regnet och dom mörka molnen som har fått mitt huvud att slå slint.
Eller så är det den där fina rösten från imorse.. Jag har nog ändå ganska tur, som har både en röst som jag älskar att höra och som får mig att le, och en röst som jag älskar och som gör mig lugn,
Enjoy tomorrow!
Men det var bra, fast när man saknar en person mycket och hör dennes röst, så.. Värker det i en. Så idag värker det nog lite här och där och mitt i hjärtat, Men det är underbart sen när värken och saknaden går över och man får kramas igen.
Jag älskar dom där rösterna som man hittar ibland, som man kan ringa och lyssna på när man gråter ögonen ur sig men försöker ändå stabilisera rösten, och som när man sen blir lugn när man hör. Det finns få sånna, jag har iallafall inte haft många. Men vissa bara.. Blåser bort paniken som ibland kommer ungefär samtidigt som mörkret faller.
Sen dom där rösterna, som får hjärtat att stanna, som får en att börja stamma och stanna på gatan för att lyssna noga och analysera varje ord. Egentligen, det finns för många sånna, men jag tycker att vi skippar dom för man ska inte prata med sånna överhuvudtaget.
Idag är jag lite av en poet har jag märkt, det kanske är regnet och dom mörka molnen som har fått mitt huvud att slå slint.
Eller så är det den där fina rösten från imorse.. Jag har nog ändå ganska tur, som har både en röst som jag älskar att höra och som får mig att le, och en röst som jag älskar och som gör mig lugn,
Enjoy tomorrow!
16.10.08
Jag har hela tiden tänkt att jag har sån tur att jag har jobb, att det rullar på, att jag kan spara till saker och att jag kan tänka ut vad jag vill göra. Men jag har blivit för bekväm, gå till jobbet i pjamas nästan och dras med i stämningen som är där = bitter. Jag har inte haft en bra vecka, jag har varit grinig nästan varje dag när jag kommit hem på eftermiddagarna, jag orkar inte bara massa negativa människor runtomkring mig. Jag har iallafall blivit räddad till verkstaden av våran handy-man Johnny där jag har fått hjälpa till lite och till och med fått mina egna handskar klädda med mitt namn. )Jag har blivit handy-man-lärling!)
Jag har iallafall kommit fram till en sak; det är massa saker jag vill prova på så jag behöver inte komma på än hur jag ska jobba i resten av mitt liv, bara jag får tummen ur och börjar någonstans.
Jag och johnny hade iallafall en mysig morgon, han är (icke att förglömma) sångare i ett blues-band, så vi hade lite blues-morgon i verkstaden och han sjöng och shaka med lite. Och imorgon var det tänkt som elvis-morgon!
Det var en som sa en gång att mitt liv verkar vara som poesi (jag älskar kommentaren!), men jag tror det är för att alla speciella ögonblick stoppar jag ner och sparar i en liten burk och jag älskar dom där ögonblicken. Jag tror att jag är en sån som uppskattar dom små sakerna.
See you later, alligator.
Jag har iallafall kommit fram till en sak; det är massa saker jag vill prova på så jag behöver inte komma på än hur jag ska jobba i resten av mitt liv, bara jag får tummen ur och börjar någonstans.
Jag och johnny hade iallafall en mysig morgon, han är (icke att förglömma) sångare i ett blues-band, så vi hade lite blues-morgon i verkstaden och han sjöng och shaka med lite. Och imorgon var det tänkt som elvis-morgon!
Det var en som sa en gång att mitt liv verkar vara som poesi (jag älskar kommentaren!), men jag tror det är för att alla speciella ögonblick stoppar jag ner och sparar i en liten burk och jag älskar dom där ögonblicken. Jag tror att jag är en sån som uppskattar dom små sakerna.
See you later, alligator.
13.10.08
Stockholm lurar mig alltid.
Jag blir förblindad av skönheten som ligger som en dimma över staden. Jag tänker att jag borde flytta hit en stund igen och plugga eller jobba eller något annat som man kan tänkas fylla dagarna med. Men som sagt, förblindad, för ingenting kommer ha förändrats.. Dagarna kommer fortfarande vara fyllda med ensamhet och rastlöshet utan ro.
Även om isflaken kommer gnistra över vattnet och det kommer vara vackrare än någonsin. Jag flyttade upp till stockholm för ett halvår sen ungefär, kanske t.om lite mer, jag kände ingen och alla runtomkring mig hemma i göteborg sa att dom skulle sakna mig och att jag nog skulle få det bra, och dom sa det som mamma alltid har sagt; jag var modig.
Jag har lärt mig att inte ha höga förväntningar på människor, man blir mest bara ledsen. Det var ingen som hälsade på mig förutom min mamma och pappa. Jag förstår om det är dyrt, även om jag skulle betala så mycket jag haft råd med, men det skulle varit ett miniäventyr, och lite mer energi, lite mer pepp att kämpa. Det är egentligen ingen idé att säga det här nu, att ens tänka tanken, för jag har ju lärt mig, gör jag det igen så står allt på noll, då kan det bara bli positivt.
Jag kan ändå inte hjälpa det, jag kan liksom inte sluta tänka tanken. I göteborg, en grå och regnig dag, i stockholm, en vacker miljö och ett äventyr att skydda sig från regnet under närmsta café-markis eller i någon affär i gamla stan.
Jag vet iallafall att allt jag behöver för ett äventyr är mig själv.
Sleep tight, later on!
Jag blir förblindad av skönheten som ligger som en dimma över staden. Jag tänker att jag borde flytta hit en stund igen och plugga eller jobba eller något annat som man kan tänkas fylla dagarna med. Men som sagt, förblindad, för ingenting kommer ha förändrats.. Dagarna kommer fortfarande vara fyllda med ensamhet och rastlöshet utan ro.
Även om isflaken kommer gnistra över vattnet och det kommer vara vackrare än någonsin. Jag flyttade upp till stockholm för ett halvår sen ungefär, kanske t.om lite mer, jag kände ingen och alla runtomkring mig hemma i göteborg sa att dom skulle sakna mig och att jag nog skulle få det bra, och dom sa det som mamma alltid har sagt; jag var modig.
Jag har lärt mig att inte ha höga förväntningar på människor, man blir mest bara ledsen. Det var ingen som hälsade på mig förutom min mamma och pappa. Jag förstår om det är dyrt, även om jag skulle betala så mycket jag haft råd med, men det skulle varit ett miniäventyr, och lite mer energi, lite mer pepp att kämpa. Det är egentligen ingen idé att säga det här nu, att ens tänka tanken, för jag har ju lärt mig, gör jag det igen så står allt på noll, då kan det bara bli positivt.
Jag kan ändå inte hjälpa det, jag kan liksom inte sluta tänka tanken. I göteborg, en grå och regnig dag, i stockholm, en vacker miljö och ett äventyr att skydda sig från regnet under närmsta café-markis eller i någon affär i gamla stan.
Jag vet iallafall att allt jag behöver för ett äventyr är mig själv.
Sleep tight, later on!
05.10.08
En av mina drömmar är att bli tatuerad av Kat von d, porträtt på vardera vad, jag tänkte att drömmen kanske kunde bli sann i mitten på en annan stor drömm. Min usa-roadtrip med min bästa vän, 2011 planerat.
Jag är ju väl medveten om att det kommer kosta skjortan och att drömmen kanske inte kommer bli sann riktigt det året vi planerar men jag hoppas ändå att vi kommer vara duktiga och spara. Jag tror jag är dålig på det för det känns inte som.. På riktigt. Men jag ska skärpa till mig, jag lovar! Iallafall, det kommer kosta skjortan med resa över till usa och tillbaka, boplats väl där (på alla olika ställen vi hade tänkt besöka) och resor runtom, shopping, mat och nu kollade jag även tatueringspriser.. Auch. 1000$ minimum per porträtt. Nu är det väl c:a 600 sek, och det är bara startkostnaden.
Jag kommer med andra ord bli väldigt tvungen att ta mig i kragen och börja spara. Om någon av oss har körkort då (eller chaufför) så kommer vi satsa helhjärtat på wrent a wreck! haha det låter som en bra grej, säkert och bra.
Jag läste en intervjuv med en tjej som heter Petra, Demon's (en av mina tatuerare) fru, hon skrev om det här med tatueringar och jobb, det som jag har funderat över väldigt mycket och som gör mig lite orolig faktiskt, om jag ska ta tjuren vid hornen. Hon skrev iallafall att, jag ska satsa på det jag verkligen vill jobba med och om det är ett problem så får jag helt enkelt dölja mina tatueringar, för jag tänker inte sluta tatuera mig. Det lät vettigt i mina öron, så jag tänkte, ptja, då får jag börja planera utbyggnad på skepp-armen. Jag älskar halfsleeves.
Så jag har faktiskt bestämt mig på riktigt nu, jag ska inte sluta med en av mina passioner på grund av vad andra tycker, jag får köpa snygga långärmade tröjor helt enkelt!
Livin' la vida loca!
